|
|
Medicinsk ordlista
A | B | C |
D | E | F |
G | H | I |
J | K | L |
M | N | O |
P | Q | R |
S | T | U |
V | W | X |
Y | Z | Å |
Ä | Ö | Siffror
A
|
|
|
|
|
Addisons sjukdom
|
|
tillstånd med bristande funktion i binjurebarken, se binjurebarkinsufficiens
|
|
|
ACTH
|
|
adrenocorticotropic hormone, hypofyshormon som påverkar binjurebarken till bl. a. kortisolproduktion.
|
|
|
adenohypofysen
|
|
hypofysens framlob, som bildar och insöndrar hormonerna GH, prolaktin, ACTH, TSH, och gonadotropiner.
|
|
|
ACTH
|
|
godartad tumör i körtelvävnad med långsam nybildning av celler som liknar de normala cellerna. Kan bilda utgångspunkt för en elakartad tumör.
|
|
|
adenom
|
|
adrenocorticotropic hormone, hypofyshormon som påverkar binjurebarken till bl. a. kortisolproduktion.
|
|
|
ADH
|
|
antidiuretiskt hormon, ibland kallat vasopressin, ett hormon som bildas i hypotalamus och frisätts från hypofysens baklob. ADH verkar på njurarna och ger minskad utsöndring av vatten.
|
|
|
adrenalin
|
|
stresshormon som bildas i binjuremärgen.
|
|
|
akromelagi
|
|
förstoring av vissa kroppsdelar, följd av överproduktion av tillväxthormon GH, orsakas vanligen av en godartad tumör i adenohypofysen och ger förstoring och förgrovning av framför allt ansiktsskelett, näsa, händer och fötter.
|
|
|
albumin
|
|
protein som finns i blodet och har två huvudfunktioner. Den ena är att uppehålla det s.k. kolloidosmotiska trycket som hindrar att blodtrycket pressar ut vätska ur blodbanan. Den andra är att transportera runt substanser i kroppen.
|
|
|
aldosteron
|
|
hormon som tillverkas i binjurebarken och som påverkar njurarnas utsöndring av salt och vatten. Överproduktion av aldosteron (hyperaldosteronism) kan orsakas av för hög aktivitet i detta system eller av en funktionsrubbning i binjurebarken (Conns syndrom) och leder till högt blodtryck och sänkt kaliumhalt i blodet.
|
|
|
angiografi
|
|
kärlröntgen där en kateter förs upp i artären från ljumsken för att spruta kontrastvätska, t ex för att upptäcka tumörer i bukspottkörteln.
|
|
B
|
|
|
|
|
BBC
|
|
se binjurebarkscancer
|
|
|
benign
|
|
medicinsk term som främst används för att beskriva en tumör som "godartad". Motsatsen till benign är malign, "elakartad".
|
|
|
binjurar
|
|
endokrina organ belägna vid vardera njurens övre pol. Består av den inre märgen, där bl. a. adrenalin bildas, och av binjurebarken, där en mängd hormon bildas.
|
|
|
binjurebark
|
|
binjurens yttre skikt. Insöndrar olika slags hormoner, bl. a. kortisol, aldosteron, samt manliga könshormoner. Bildningen av kortisol och könshormon stimuleras av ACTH från hypofysen.
|
|
|
binjurebarkscancer
|
|
cancer i binjurebarken, tumörerna kan insöndra för höga halter av kortisol, testosteron, aldosteron och östradiol.
|
|
|
binjurebarkinsufficiens
|
|
tillstånd med bristande bildning av hormoner (kortikosteroider) i binjurebarken. Orsaken var förr ofta tuberkulos men nuförtiden ibland metastaser från en elakartad tumör.
|
|
|
biopsi
|
|
vävnadsprov, tagning och undersökning - i allmänhet mikroskopisk - av prov från levande vävnad.
|
|
|
bisköldkörtel
|
|
parathyroidea, körtlar belägna bakom halsens sköldkörtel. Vanligtvis fyra till antalet, risgrynsstora. Producerar hormonet PTH som reglerar kalknivån i blod, skelett och urin.
|
|
|
blodsocker
|
|
"socker i blodet", avses är blodets innehåll av glukos, druvsocker. Bestämning av blodsockerhalten är viktig i många sammanhang, bl.a. för att påvisa diabetes och för att följa effekten av en behandling.
|
|
|
bradykinin
|
|
peptid som bildas lokalt i njurarna, bukspottkörteln, tarmen och spottkörtlarna. Ökar blodflödet och genomsläppligheten i kapillärerna, stimulerar utsöndringen av salt och vatten i njurarna samt stimulerar smärtreceptorer.
|
|
|
bromokriptin
|
|
substans i mediciner som motverkar förhöjda hormonnivåer i hypofysen.
|
|
|
bronkoskopi
|
|
undersökning av luftstrupe och luftrör med "rörkikare". Utförs under narkos eller bedövning vid oklar blodhosta/rethosta, främmande kropp i luftvägarna eller återkommande lunginflammationer. Biopsi kan tas.
|
|
|
bukspottkörtel
|
|
pancreas, körtel belägen i övre vänstra delen av buken. Har dubbel funktion. Den yttre sekretionen tillsätter enzymer som amylas och lipas till tolvfingertarmen för att spjälka födan. Den inre sekretionens viktigaste substans är insulin som reglerar blodets blodsockerhalt. Andra hormon är t ex. glukagon, PP och, VIP.
|
|
C
|
|
|
|
|
carcinoid
|
|
tumörer med hormonproducerande egenskaper som har sitt ursprung i mag-tarmkanalen el. lungan, ofta med det sk. carcinoidsyndromet som symptom. Delas in i midgut-, foregut- och hindgutcarcinoider.
|
|
|
carcinoidsyndrom
|
|
symptombild av carcinoidtumör i tunntarmen med diarréer, flusher, ibland hjärtpåverkan och astma.
|
|
|
cellgift
|
|
cytostatikum, samlingsnamn på en mängd läkemedel som ges för att hämma celldelning. En del stör cellens ämnesomsättning, andra förstör dess DNA. Kan kombineras med varandra eller med andra behandlingsmetoder.
|
|
|
CgA
|
|
se chromogranin A
|
|
|
chromogranin A
|
|
CgA, protein som tillverkas i endokrina celler. En av de viktigaste markörerna för att upptäcka carcinoid och andra endokrina tumörer.
|
|
|
Cisplatin
|
|
ett cellgift.
|
|
|
Conns syndrom
|
|
sällsynt sjukdom som karakteriseras av högt blodtryck och sänkt kaliumhalt i blodet. Orsaken är ökad bildning av aldosteron p.g.a. en tumör i eller hyperplasi av binjurebarken.
|
|
|
C-peptid
|
|
connecting peptide , ingår som substans i insulinets förstadie proinsulin. När insulinet frisätts i blodet avdelas C-peptiden och åker runt i blodet för sig själv. Till skillnad från insulin bryts C-peptiden inte ned i levern. Halten av C-peptid i blodet utgör därför ett mått på insulinfrisättningen.
|
|
|
CRP
|
|
C-reaktivt protein, akutfasprotein, dvs. ett protein som bildas i ökad omfattning vid akuta infektioner och inflammatoriska sjukdomar. Halten CRP kan bestämmas i blodet och stiger vid kuta infektioner. Kan ocjkså vara konstant förhöjt vid tumörsjukdom i kroppen.
|
|
|
CT
|
|
computer tomography, se datortomografi.
|
|
|
Cushing's syndrom
|
|
fås av förhöjd produktion av kortisol, t ex vid binjurebarkscancer. Ger bl a ansiktssvullnad, omfördelning av fett till bålen, högt blodtryck och diabetes.
|
|
|
cytostatika
|
|
se cellgifter
|
|
D
|
|
|
|
|
datortomografi
|
|
röntgenundersökning där kroppen skiktas i olika bilder. Vanlig och generell metod för att upptäcka tumörer.
|
|
|
DHAS
|
|
dehydroepiandosteronsulfat, ett förstadium till testosteron. Mäts för att upptäcka binjurebarkscancer.
|
|
|
DHEA
|
|
dehydroepiandrosteron, hormon med svag androgen effekt, vilket bildas i binjurebarken under inverkan av hormonet ACTH.
|
|
|
diabetes
|
|
vanlig kronisk ämnesomsättningssjukdom som karakteriseras av brist på hormonet insulin, eller en minskad känslighet i kroppens vävnader för insulin.
|
|
|
DT
|
|
se datortomografi
|
|
E
|
|
|
|
|
ektomi
|
|
operativt avlägsnande av ett organ eller en organdel, t. ex. pankreatektomi.
|
|
|
endokrina organ
|
|
körtlar som bildar hormoner och insöndrar dem till blodet.
|
|
|
endokrina tumörer
|
|
|
|
|
endokrinologi
|
|
läran om de endokrina organen
|
|
|
endokrin pancreastumör
|
|
tumör i bukspottkörteln med olika symptombilder, som kan sammankopplas med hormonproduktion från tumörerna, t. ex. insulinom, gastrinom, glukagonom och somatostatinom.
|
|
|
endoskopiskt ultraljud
|
|
undersökningsmetod där ett endoskop med en ultraljudskamera förs ned i matstrupen, varvid man noggrannare kan undersöka bukspottkörteln och omkringliggande vävnad noggrant. Undersökningen är att jämföra med en gastroskopi, tar dock något längre tid (15-20 min).
|
|
|
epifysen
|
|
se tallkottkörteln.
|
|
|
EPT
|
|
se endokrin pankreatrumär
|
|
|
etoposide
|
|
ett cellgift
|
|
F
|
|
|
|
|
FDG
|
|
Fluou deoxy glukos.
|
|
|
FEO
|
|
Feochromocytom (tumär i binjuremärgen)
|
|
|
flush
|
|
benämning på hastigt påkommande värmekänsla vanligen i samband med rodnad i huden. Uppstår vid carcinoidsyndrom.
|
|
|
foregutcarcinoid
|
|
carcinoidtumör som utgår ifrån lunga, magsäck eller tolvfingertarm.
|
|
|
FSH
|
|
follikelstimulerande hormon, hormon från hypofysens framlob. Det är ett av könshormonerna och stimulerar utmognaden av äggfolliklar och bildningen av hormoner, speciellt östrogener, i äggstockarna.
|
|
G
|
|
|
|
|
gastrin
|
|
bildas av hormonproducerande gastrinceller (endokrina G-celler i nedre delen av magsäcken och i tolvfingertarmen). Gastrin stimulerar celler i magsäckens körtlar (parietalceller) till att bilda saltsyra.
|
|
|
gastrinom
|
|
tumörer i bukspottkörteln eller tolvfingertarmen som orsakar en överproduktion av gastrin. Tillståndet benämns också Zollinger-Ellisons syndrom. Den förhöjda syraproduktionen leder till magkatarr-magsårssymptom och även diarréer.
|
|
|
GH
|
|
growth hormone, tillväxthormon som produceras i hypofysen
|
|
|
glukagon
|
|
bukspottkörtelhormon. Ökar glukosfrisättningen från levern och styr blodsockernivån tillsammans med insulin.
|
|
|
glukagonom
|
|
glukagonproducerande tumör som kan ge upphov till hudförändringar, irritation på slemhinnor, diabetes och avmagring. Relativt ovanligt.
|
|
|
glukokortikoider
|
|
glukokortikosteroider, hormoner, främst kortisol, som bildas i binjurebarken och påverkar ämnesomsättningen.
|
|
|
glukos
|
|
en vanlig sockerart, förekommer i blodet och kallas då blodsocker.
|
|
|
gonadotropiner
|
|
hormoner från bl.a. hypofysens framlob vilka reglerar könskörtlarnas funktion, bl. a. follikelstimulerande hormon (FSH) och HCG.
|
|
|
gossypol
|
|
giftigt färgämne som förekommer i bomullsfrö, kan användas för att hämma tumörtillväxt i binjurebarken.
|
|
|
grimeliusfärgning
|
|
färgning av tumörceller (från biopsi eller operation) med silverlösning, för att indikera om det rör sig om en endokrin tumör.
|
|
H
|
|
|
|
|
HCG
|
|
Human chorionic gonadotrophin, hormon som bildas i de celler i det befruktade ägget, vilka senare kommer att utvecklas till moderkaka
|
|
|
hindgutcarinoid
|
|
carcinoidtumör som utgår ifrån tjocktarmen och ändtarmen. Övervägande delen är godartade.
|
|
|
histamin
|
|
kroppseget ämne som har stimulerande effekt på glatt muskulatur i bl.a. blodkärl och luftrör samt på de saltsyraproducerande cellerna i magsäcken.
|
|
|
hormon
|
|
molekyler som bildas och frisätts från endokrina celler och som utövar en biokemisk verkan på andra celler. De klassiska hormonerna är antingen 1) proteiner eller peptider, t.ex. hormoner från hypofys, bisköldkörtlar och mag-tarmkanalen; 2) steroider, t.ex. hormoner från binjurebark och äggstockar resp. testiklar; eller 3) aminer eller aminosyraderivat, t.ex. adrenalin och sköldkörtelhormoner (T3 och T4).
|
|
|
hyperkalcemi
|
|
för stor kalciummängd i blodet, orsakas vanligen av utsvämning till blodet av kalk från skelettet, t.ex. vid tumörsjukdom i bisköldkörtlarna. Ger ofta stenbildning i urinvägarna och skadar även på andra sätt njurarna, så att akut och kronisk njursvikt kan uppkomma. Svår hyperkalcemi ger svaghet, kramper, hallucinationer och medvetslöshet.
|
|
|
hyperglukemi
|
|
förhöjd blodsockerhalt, förhöjd halt av glukos (druvsocker) i blodet. Uppstår då hormonbalansen mellan insulin, glukagon och adrenalin störs, vanligen av insulinbrist vid diabetes. Också vid Cushings syndrom med ökad bildning av glukokortikoider (binjurebarkshormon) och akromegali med ökad bildning av tillväxthormon.
|
|
|
hyperparatyreoidism
|
|
överfunktion av bisköldkörtlarna, varvid för höga halter av hormonet PTH leder till hyperkalcemi
|
|
|
hypofys
|
|
hypophysis, bihang under hjärnan som består av två delar, neurohypofysen, som är en del av hypotalamus, och adenohypofysen. Den senare insöndrar ett flertal hormoner som är ansvariga för reglering av andra hormonella processer i kroppen.
|
|
|
hypofystumör
|
|
vanligaste sjukdomsprocessen i hypofysen. Tumörerna brukar vara godartade, adenom, och utgår nästan alltid från celler i hypofysens framlob. Oftast rör det sig om prolaktionom, men också överproduktion av ACTH och GH, vilket kan leda till Cushings syndrom och akromegali.
|
|
|
hypoglukemi
|
|
blodsockerfall, vanligaste orsaken är tillförsel av för mycket insulin i förhållande till behovet vid behandling av diabetes. Andra orsaker är insulinproducerande tumörer.
|
|
|
hypotalamus
|
|
kärna i mellanhjärnan som kontrollerar ett antal livsviktiga autonoma funktioner som ämnesomsättning, hunger, törst, blodtryck, temperatur, fortplantning och sömn. I hypotalamus bildas releasing hormones vilka avges till blodkärl och leds till hypofysens framlob där de styr frisättningen av framlobens hormoner.
|
|
I
|
|
|
|
|
insulin
|
|
hormon som bildas i B-cellerna i de langerhanska öarna i bukspottkörteln. Styr blodsockernivån.
|
|
|
insulinom
|
|
tumör som producerar för mycket insulin vilket kan medföra blodsockerfall.
|
|
|
interferon
|
|
kroppsegen substanser som produceras av vita blodkroppar i samband med virusinfektioner, indelas i alpha-, beta- och gammaformer. Det kan i dag framställas i stora mängder med utnyttjande av genteknik. Kan ges vid carcinoider och liknande sjukdomsbilder, men också vid t. ex. hudcancer och olika former av leukemi.
|
|
|
Introna
|
|
ett läkemedel, en alpha-interferon som tas med en injektionspenna i underhuden.
|
|
K
|
|
|
|
|
kalcitonin
|
|
hormon som hämmar nedbrytningen av benvävnad och härigenom sänker koncentrationen av kalcium i blodet. Bildas i sköldkörtelns C-celler
|
|
|
kalcium
|
|
salt naturligt förekommande i blodet.
|
|
|
katekolaminer
|
|
stresshormoner som adrenalin och noradrenalin.
|
|
|
kortikosteroider
|
|
hormoner eller förstadier till hormoner som bildas i binjurebarken
|
|
|
kortisol
|
|
hydrokortison, binjurebarkshormon som bl. a. ökar glukosmängden i blodet och påverkar ämnesomsättningen. Överproduktion av kortisol leder till Cushings syndrom.
|
|
|
kortison
|
|
inaktiv kortikosteroid som i kroppen genom reduktion omvandlas till kortisol. Kortison har också blivit en samlingsbenämning på samtliga kortikosteroider som används i läkemedel.
|
|
L
|
|
|
|
|
Langerhanska öarna
|
|
Består av cellgrupper i bukspottkörteln som producerar bl.a. insulin (B-cellerna) och glukagon (A-cellerna). De insöndras i blodet och reglerar blodsockernivån.
|
|
|
Lanreotid-PR
|
|
läkemedel, en långverkande somatostatinanalog.
|
|
|
levern
|
|
hepar, kroppens största inre organ med en mängd viktiga funktioner. Metastaser sätter sig ofta i levern.
|
|
|
leverembolisering
|
|
behandlingsmetod av tumörer i levern. En kateter förs upp från ljumsken i pulsådern. Vid mynningen till leverartären sprutas ett pulver av mikroskopiska plastkulor in i levern, vilka täpper till mindre blodkärl runt tumörerna. På så sätt "svälts" tumörerna ut.
|
|
|
LH
|
|
luteiniserande hormon, bildas i hypofysen och framkallar hos kvinnan ägglossning med utveckling av en gulkropp, som bildar såväl östrogener som progesteron. Hos mannen stimulerar LH bildningen av testosteron i testiklarna.
|
|
|
lungcarcinoid
|
|
carcinoid i lungan av typen foregut, oftast godartade (80%), tillverkar ACTH, gastrin och histamin.
|
|
|
lysodren
|
|
cellgift besläktat med DDT. Har visat god effekt vid binjurebarkscancer.
|
|
|
"långfasta"
|
|
fasta, vanligtvis 72 h för att påvisa för höga halter av insulin eller proinsulin vid insulinom.
|
|
M
|
|
|
|
|
magnetröntgen
|
|
MRT (magnetisk resonansräntgen), röntgenunderökning mest för hjärnan och ryggmärgen, men kan i vissa fall vara värdefull för undersökning av endokrina tumörer.
|
|
|
malign
|
|
medicinsk term för elakartad, ofta i samband med tumörer för att ange att de växer snabbt genom celldelning, infiltrerar angränsande vävnad och kan sprida sig genom dottersvulster. Motsats är benign
|
|
|
melatonin
|
|
amin som bildas från serotonin och insöndras till blodet från tallkottkörteln. Melatonin hämmar insöndringen av gonadotropiner och ACTH från hypofysen. Låg melatoninproduktion leder till depression
|
|
|
MEN 1
|
|
Mulipel endokrin neoplasi typ 1, (en äldre beteckning är MEA), ärftligt betingad tumörsjukdom med tumörer på bisköldkörteln, bukspottkörteln och hypofysen. Det finns ca 50 registrerade MEN 1-släkter i Sverige.
|
|
|
MEN 1-genen
|
|
muterad gen (i kromosom 11q13) som ger upphov till MEN 1.
|
|
|
MEN 2
|
|
Mulipel endokrin neoplasi typ 2. Finns i två varianter. MEN 2a (Sipples syndrom) är en kombination av sköldkörteltumörer och feokromocytom i binjuremärgen; den leder till ökad insöndring av kalcitonin och katekolaminer, särskilt adrenalin. I en del fall förekommer även ökad produktion av PTH. MEN 2b visar utöver sjukliga förändringar som vid typ 2a även multipla nervtumörer i slemhinnorna och ofta polyper i tjocktarmen.
|
|
|
metastas
|
|
dottertumör, d.v.s. tumör som via spridning från modertumören slagit rot på annan plats i kroppen.
|
|
|
Metopiron
|
|
läkemedel, för test av hypofys-binjurebarkfunktionen. Behandling av Cushings syndrom, speciellt i samband med binjuretumörer.
|
|
|
MGC
|
|
se midgutcarcinoid
|
|
|
midgutcarcinoid
|
|
vanligaste typen av carcinoid, uppstår ofta i blindtarmen. Midgutcarcinoider som är belägna i tunntarmen är oftare elakartade till sin karaktär och kan ge upphov till lymfkörtel- och levermetastaser.
|
|
|
MRT
|
|
magnetisk resonanstomografi, se magnetröntgen
|
|
|
MTC
|
|
medullär thyroidea cancer
|
|
N
|
|
|
|
|
neuroendokrina tumörer
|
|
samlingsnamn för olika typer av hormonproducerande tumörer
|
|
|
NME
|
|
nekrolytiskt migratoriskt erytem (Vid glucagonom)
|
|
|
non-functioning
|
|
i samband med tumörer som ej ger upphov till symptom, sk. "kliniskt tysta tumörer". Tumörerna kan vara mycket stora vid diagnos.
|
|
O
|
|
|
|
|
octreoscan
|
|
underökningsmetod där man injicerar en somatostatinanalog som octreotid, som söker sig till somatostatinreceptorer på tumörcellernas yta. Man kan sedan med hjälp av en gammakamera avbilda var i kroppen tumörcellerna finns. Viktig undersökning vid val av behandlingsmetod.
|
|
|
octreotid
|
|
en somatostatinanalog, används bl.a. som verksam substans i Sandostatin som används vid behandlingen av akromegali samt endokrina pankreastumörer och carcinoider.
|
|
|
oxytocin
|
|
hormon som frisätt från hypofysens baklob, stimulerar livmoderns sammandragning och tömning av bröstmjölk.
|
|
P
|
|
|
|
|
pancreas
|
|
se bukspottkörtel
|
|
|
pankreastumörer
|
|
avses i första hand cancer i den del av körteln som bildar matspjälkningsenzymer (exokrina tumörer), till skillnad från endokrina pancreastumörer.
|
|
|
Paraplatin
|
|
cellgift
|
|
|
parathormon
|
|
detsamma som PTH (parathyroideahormon)
|
|
|
parathyroidea
|
|
se bisköldkörtel
|
|
|
peptidhormon
|
|
hormoner uppbyggda av en eller flera peptidkedjor och som utsöndras från ett flertal organ. Peptidhormoner syntetiseras som förstadier, vilka omvandlas till aktiva hormoner genom att en eller flera peptidbindningar spjälkas.
|
|
|
PET
|
|
positronemissionstomografi, undersökningsmetod där specifika spårsubstanser (t ex. 5-hydroxytryptofan) märks med radioaktivitet för att spåra tumörer. Ger information om tumörens läge och metabolism.
|
|
|
PP
|
|
pankreas polypeptid, hormon av bukspottkörteln
|
|
|
PP-frukost
|
|
måltidsbelastning i form av en näringsmässigt bestämd frukost, i syfte av mäta produktionen av, PP och gastrin.
|
|
|
proinsulin
|
|
förstadium till insulin, består av insulinets A- och B-kedja samt C-peptid
|
|
|
progesteron
|
|
kvinnligt könshormon, bildas i äggstockarna under medverkan av follikelstimulerande hormon (FSH) och luteiniserande hormon (LH) från hypofysens framlob.
|
|
|
progress
|
|
inom medicinen vidare utveckling, tillväxt, tilltagande utbredning av t.ex. en tumörsjukdom.
|
|
|
prolaktin
|
|
hormon som tillverkas i hypofysen, stimulerar sekretionen av mjölk från bröstkörtlarna och har också en hämmande inverkan på hormonbildningen i äggstockar och testiklar.
|
|
|
prolaktionom
|
|
tumör i hypofysens framlob som insöndrar stora mängder prolaktin. Prolaktinom är den vanligaste typen av hormonproducerande hypofystumörer och leder hos kvinnor till menstruationsstörningar samt till mjölksekretion. Hos män kan det orsaka impotens. Långtidsbehandling sker med läkemedel (dopaminagonister, t.ex. bromokriptin) varvid prolaktininsöndringen hämmas.
|
|
|
PRRT
|
|
peptide receptor radionuclide therapy (Lutetium, yttrium, Indium).
|
|
|
PTH
|
|
paratyreoideahormon, bisköldkörtelhormon som styr kalciumkoncentrationen i blodet.
|
|
R
|
|
|
|
|
recidiv
|
|
återfall, nytt insjuknande i tidigare, till synes utläkt sjukdom.
|
|
|
regress
|
|
inom medicinen om en sjukdomsbilds avtagande eller försvinnande.
|
|
|
releasing hormones
|
|
frisättningshormoner, avges från neurosekretoriska celler i hjärnans hypotalamus och styr frisättning av hormoner i hypofysens framlob.
|
|
|
retinoider
|
|
vitamin A-liknande ämne, kan användas som läkemedel kombinerat med cellgifter vid binjurebarkscancer.
|
|
|
RF/RFA
|
|
radiofrekvensablation, behandlingsmetod av tumörer i levern, där en nål införes i tumörmassan, som under påverkan av radiovågor upphettas och "kokar" bort.
|
|
|
riktad strålterapi
|
|
radioaktiv systemisk behandling där en somatostatinanalog märks med en radioaktiv isotop (indium 111, yttrium 90). Somatostatinanaloger kan via receptorer "häfta fast" på tumörcellens yta, varvid en lokal stråleffekt uppnås runt tumörområdet.
|
|
S
|
|
|
|
|
Sandostatin
|
|
läkemedel, en s.k. somatostatinanalog
|
|
|
Sandostatin-LAR
|
|
läkemedel, långverkande version av Sandostatin
|
|
|
screening
|
|
inom medicinen undersökning av en grupp personer (släkter, riskgrupper) rmed speciell metod, t.ex. ett laboratorieprov, för att upptäcka en viss sjukdom.
|
|
|
sekretin
|
|
peptidhormon som bildas i tunntarmens endokrina celler, har en viktig funktion i matspjälkningen. Hormonet stimulerar bukspottkörteln att utsöndra en saft som innehåller bikarbonat samt stimulerar levern till utsöndring av galla.
|
|
|
serotonintd>
|
|
signalsubstans som bildas och lagras i vissa nervceller, i mastceller och blodplättar (trombocyter) samt i vissa hormonproducerande celler i bl.a. mag-tarmkanalen. Vid carcinoid bildas för mycket serotonin, vilket bidrar till symptomen.
|
|
|
sköldkörtel
|
|
thyroidea, körtel på halsen i höjd med adamsäpplet som producerar ämnesomsättningshormonerna T3 och T4.
|
|
|
somatostatin
|
|
hormon som normalt finns i flera olika organ i kroppen. Dess huvudsakliga uppgift är att förhindra utsöndringen av andra hormoner.
|
|
|
somatostatinanalog
|
|
syntetiskt framställt somatostatin för läkemedelsanvändning. Ger reducerade hormonnivåer och därmed symptomminskning, exempelvis vid carcinoidyndrom. Kan också användas vid undersökningar, octreoscan, och riktad strålbehandling.
|
|
|
somatostatinom
|
|
tumör som producerar somatostatin. Symptomen innefattar gallsten, lätt diabetes samt diarré eller förstoppning. Ovanlig.
|
|
|
Sst
|
|
somatostatin receptorer
|
|
|
steroider
|
|
samlingsnamn för en grupp fettsubstanser där kan indelas i bl. a. steroler (kolesterol), gallsyror, könshormoner och binjurebarkhormoner (kortikosteroider).
|
|
|
streptozocin
|
|
ett cellgift
|
|
|
supressorgen
|
|
arvsanlag som förhindrar att en mutant gen på annan plats i samma eller annan kromosom kommer till uttryck. I arvsmassan finns normalt suppressorgener som undertrycker onkogeners effekt och därigenom hämmar cancerutveckling.
|
|
|
suramin
|
|
ett parasitmedel som kan hämma tumörväxt i binjurebarken.
|
|
T
|
|
|
|
|
T3
|
|
trijodtyronin, sköldkörtelhormon som ökar syreupptaget i cellerna och leder till ökad förbränning av kolhydrater och fetter, ökad proteinbildning och stegrad värmeutveckling.
|
|
|
T4
|
|
tyroxin, sköldkörtelhormon, ombildas efter frisättning till T3 (trijodtyronin)
|
|
|
tallkottkörteln
|
|
epifysen, halvt ärtstor konformad kropp som sitter som en utväxt på mellanhjärnans tak och bildar hormonet melatonin.
|
|
|
Taxol
|
|
ett cellgift.
|
|
|
testosteron
|
|
manligt könshormon som bildas i binjurebarken. Förhöjd produktion märks inte hos män, men hos kvinnor utvecklas heshet, mörkare röst, ökad behåring och skäggväxt.
|
|
|
tillväxthormon
|
|
se GH.
|
|
|
TSH
|
|
tyreoideastimulerande hormon, hormon som bildas i hypofysen som stimulerar bildning av trijodtyronin och tyroxin i sköldkörteln och insöndring av dessa hormoner.
|
|
|
trijodtyronin
|
|
se T3.
|
|
|
tumör
|
|
"en sammanfattande benämning på sjukliga vävnadsnybildningar, som kan vara godartade eller elakartade men som alltid är onyttiga och ofta skadliga för bäraren." (Nationalencyklopedin)
|
|
|
tunntarmscarcinoid
|
|
midgutcarcinoid i tunntarmen, ofta maligna. När dessa tumörer har givit upphov till levermetastaser brukar patienterna drabbas av det s k carcinoidsyndromet.
|
|
|
tymuscarcinoid
|
|
en foregutcarcinoid i brässen (thymus).
|
|
|
tyroxin
|
|
se T4.
|
|
U
|
|
|
|
|
UL
|
|
se ultraljud
|
|
|
ultraljud
|
|
undersökingsmetod där ljudvågor skickas in i kroppen och får reflekteras mot vävnaderna och därefter fångas upp och analyseras i en dator. Används också som vägledning vid utförande av biopsi.
|
|
V
|
|
|
|
|
vasopressin
|
|
se ADH
|
|
|
Vepesid
|
|
ett cellgift.
|
|
|
Verner-Morrisonsyndrom
|
|
se WDHA-syndrom
|
|
|
VHL
|
|
Von Hippel Lindaus Sjukdom
|
|
|
VIP
|
|
vasoaktiv intestal peptid, peptidhormon som förekommer dels i tunntarmens endokrina celler, dels som förmedlare av nervimpulser i nervsystemet. VIP kan stimulera tarmrörelser och utsöndring av vatten och salter till tarmens hålrum.
|
|
|
VIP-om
|
|
tumör som tillverkar hormonet VIP. Uppkommer i bukspottkörteln eller binjuren. Ger upphov till WDHA -syndrom, vilket ger upphov till svåra diarréer.
|
|
W
|
|
|
|
|
WDHA-syndrom
|
|
watery diarrhea hypokalemia achlorhydria-syndrom, äv. Verner-Morrisonsyndromet, utmärks av svåra vattentunna diarréer och till följd av kalium- och bikarbonatförluster med diarréerna även s k hypokalemi och acidos.
|
|
|
Wellferon
|
|
läkemedel, ett interferon.
|
|
|
Werner's syndrom
|
|
annan beteckning på MEN 1.
|
|
Y
|
|
|
|
|
yttrium-90
|
|
isotop av grundämnet yttrium, används vid riktad strålterapi.
|
|
Z
|
|
|
|
|
Zollinger-Ellison
|
|
syndrom där för mycket gastrin medför magsår och diarré. Vanligt hos MEN 1-patienter.
|
|
Ö
|
|
|
|
|
östradiol
|
|
kvinnligt könshormon som bildas i binjurebarken. Överproduktion kan ge upphov till bröstkörtelförstorning (sk gynekomasti) hos män och oregelbundna underlivsstörningar hos kvinnor.
|
|
|
östrogen
|
|
kvinnligt könshormon som bildas i äggstockarna under medverkan av follikelstimulerande hormon (FSH) och luteiniserande hormon (LH) från hypofysen.
|
|
Siffror
|
|
|
|
|
5FU
|
|
5 Fluoro uracil
|
|
|
5HTP
|
|
fem hydroxy tryptofan
|
|
|
5-HIAA
|
|
5-hydroxyindoleacetic acid (5-hydroxiindolättiksyra), nedbrytningsprodukt från serotonin. Hos personer med carcinoidtumörer är utsöndringen av substansen ökad, och bestämning av halten i urinen är ett för diagnosen viktigt prov.
|
|
|
|
|
|
|
|
Medicinsk ordlista
